Kyrkoherde i Leksand Elaus Ingelberti Terseus

Far: Kyrkoherde Engelbrekt (Engelbertus, Ingelbertus) Olsson (Olai Helsingus) (1520 - 1602)
Mor: Britta Elofsdotter

Född: 1554 Umeå landsförsamling, Västerbottens län 1) runeberg.org/sbh/b0595.html


Familj med Anna (Stormor i Dalom) Danielsdotter

Barn:
Johannes Elai Terserus


Noteringar
enl runeberg.org/sbh/b0595.html
präst, folkledare. Född i Umeå 1554; den föreg. son i
första giftet.

Medan han vid utländska lärosäten
fullbordade sin vetenskapliga bildning, antog han
tillnamnet Terserus, hvartill anledningen berättas
ha varit följande. Under sin vistelse vid
universitetet i Leipzig visade han den största
flit, så att det sades, att han blott tre gånger
infunnit sig, efter det föreläsningarna börjat; med
anledning därutaf plägade professorn i grekiskan
Tosselius på skämt kalla honom Ter serus (tre
gånger sen), hvilket namn den unga studenten,
på nordiska soagohjältars sed, upptog och
gjorde frejdadt. Återkommen till Sverige efter i
Leipzig vunnen magistergrad utnämndes han till
Johan III:s handsekreterare, men drog sig under
de liturgiska oroligheterna tillbaka och förordnades
af sin släkting biskop Bellinus i Västerås
till rektor i Hedemora. 1595 flyttades han
därifrån till rektorsbeställningen i Västerås
och utnämndes 1602 till faderns efterträdare såsom
kyrkoherde i Leksand. Han hade då i fem
år varit sin blinde faders medhjälpare i ämbetet och
var till och med redan prost i Öster-Dalarne,
då den upphetsade allmogen under Näftåget 1598
valde honom till anförare. Genom sina på en
gång kloka och allvarliga föreställningar lyckades
det honom att förekomma större blodsutgjutelse,
än hvad som då skedde. Likaså i början af
Gustaf II Adolfs regering, då dalkarlarna tillställde
flera uppror och bland annat hotade att ihjälslå
all adel. Oförskräckt uppträdde då T. igen och
förebrådde icke allenast från predikstolen
sina åhörare deras olydnad mot öfverheten,
utan skickade till de andra dalsocknarna afskrifter
af sina förmaningstal och bidrog på detta sätt
att lugna sinnena. Han har om sina lyckliga
bemödanden i detta hänseende lämnat åtskilliga
upplysningar i sina ännu förvarade Dalkarlahandlingar
som skedde och afhandlade bleffue åhren e. Chr. byrd
1613 och 1614 per Elaum Ter serum Umovallensem
Dalecharliæ præpositum. Han är äfven författare
till Historia Johannis III:i Sv. G. V. regis (tryckt
i Nettelblads Schwed. Bibl.) samt Berättelse om
Näftåget, till större delen utgifven i en disputation
af Djurdal under titel: »De Tumultu dalecarlico,
vulgo Näftåget».

T. afled i Leksands prästgård »något efter Olofsmässan» 1617.

Gift tvenne gånger, 1: 1597 med Anna Danielsdotter,
känd under namnet »Stormor i Dalom» och 2: 1611 med
Margareta Hansdotter, prästdotter från Säbrå och
syster till biskop Zebrozynthius i Strängnäs.



Källor
 1) internet, se länk på noteringar



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.2, Programmet tillhör: Liselotte Engstam