Ätte Olofsdotter

På 1320-talet

sker en betydelsefull sak med räckvidd fram till nästa millennieskifte. Skellefteå socken, föregångaren till Skellefteå kommun, bildas och samtidigt byggs den först träkyrkan. Religionsskiftet från hedendom till kristendom var troligen inte avlägset även om Skellefteå kan ha haft ett kapell under en tid. Under samma tid finns troligen ett ting som skötte förvaltning och skipade rätt. Denna institution kan dock ha funnits under en tid. Under 1340-talet finns ett kapell i Lövånger och i början av 1400-talet är Lövånger egen socken. Bland samerna i inlandet var den gamla religionen dock förhärskande ytterligare i flera hundra år.

Från 1320-talet och framåt börjar Sveriges stormän och den katolska kyrkan att intressera sig för laxfiskena i älvarna som rann ut i Bottenviken. Laxfisken i Byskeälven och Rickleån innehades fram till 1337 av Gudlev Bilder i Sollefteå som detta år skänkte dem till Helgeandshuset i Stockholm. Åbyälven ägdes 1331 av ärkebiskop Olof Björnsson och NN. Bomansforsen (nuvarande Krångfors) ägdes av en stormannasläkt i Uppland från mitten av 1300-talet och kom så småningom genom arv att ägas av Gustav Vasa. Under samma tid blir fastan viktigare inom katolska kyrkan och intresset riktas mot fisket i Bottenviken. År 1320-talet nämns även birkarlar, personer som hade rätt att ta upp skatt av samerna och även rätt att beskatta dem. Birkarlar fanns från Lövånger - Skellefteå och norrut. I Ume lappmark sköttes skatteuppbörden av kungliga lappfogdar. Därför har forskare antagit att det nordliga området hade en lösare koppling till det svenska riket och att birkarlarna var ombud för svenska staten. Vi vet att 1314 var de nordligaste socknarna i Sverige, Umeå och Bygdeå, varför en gräns mellan Sverige och något annat kan ha gått söder om Lövånger. Detta nordliga område var sannolikt länge en allmänning som efterhand kom att utnyttjas av Sverige och av karelare vilka så småningom kom under Novgorods överhöghet. De karelska köpmännen kom med båtar efter Finlands vattendrag och spelade en viktig roll för handeln i Bottenviksområdet fram till 1500-talet. Ryssarna gjorde anspråk på kustlandet från Bjuröklubb och norrut ännu på 1490-talet.

Under slutet av 1300-talet börjar intresset för mission bland samerna att öka. Samekvinnan Margareta utverkar från unionsdrottningen med samma namn missionsinsatser och bl.a. skickas en munk från Vadstena till lappmarken. Även i traditionerna om Bureå kloster berättas att den sista abboten Bure herr Jon, skickades till samerna för att missionera. Men samerna förgjorde hans syn så han blev blind. Därför reste han söderut. Denna mission kan ha ägt rum omkring 1530. "Bureå koster" var sannolikt inte något riktigt kloster utan en station som kanske drevs av någon munkorden, möjligen franciskaner. Under slutet av 1500-talet får Arvidsjaur ett kapell. Kyrkor och församlingar kommer till stånd i Lappland år 1605 då Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk och Jukkasjärvi blir egna församlingar.

Under 1300-talet börjar den gamla bondebebyggelsen vid kusten att expandera inåt land. Denna expansion visar sig i ortnamn som slutar på -mark, t.ex. Klutmark, Ersmark och Hökmark. Denna namngrupp innehåller nordiska eller förkristna personnamn och anses ha uppkommit under 1200- och 1300-talen. Efterleden -mark betyder 'skog' eller 'nybygge i skog'. Det område som fick namn på -mark kan tidigare ha varit samiska. Utifrån mark-namnen kan göras en karta över den svensktalande bondebefolkningen och den samisktalande befolkningen i inlandet. År 1384 invigs en ny träkyrka i Skellefteå, sannolikt har den gamla blivit för liten.