Erik Johan Sjöberg

Tidiga historien
Redan i slutet av 1500-talet hade S:t Olofs hamn i Selånger spelat ut sin roll, uppgrundningen av Selångerssjön och ån till Sundsvallsfjärden omöjliggjorde för större båtar att lossa och lasta i den forna storhamnen. I ett dokument från 1546 kan man läsa att de köpmän i Stockholm som ombesörjde handeln i distriktet, sanktionerade en lämpligare hamn i Sköns socken. Så från mitten av 1500-talet betyder hamnen i Skön mer än den tidigare i Selånger. Var denna hamn låg vet man inte riktigt säkert, men den besöktes av många främmande skepp som idkade handel med allmogen. Det finns bekräftat att hamnen besöktes av relativt stora fartyg med namn som ”Sankte Erich”, ”Gäffle Biörnen”, ”Danske Hiorten”, ”Calmar Barcken”, ”Röde Draken” m.fl. Alla skeppen representerade de stockholmska köpehusen som hade handelsrätt i Bottenhavet. Det finns bara ett fartyg i distriktet dokumenterat från denna tid och det var Lasse Mårtenssons från 1562 och det fraktade kronans skatt in natura av korn, bröd, gryn, smör, ost, kött, fläsk, lax, ål, strömming, sälspäck m.m. till huvudstaden.
På 1580-talet omtalas ett skepp från Finsta som lider skeppsbrott.
Skogen
De norrländska skogsvidderna har sedan lång tid tillbaka haft stor betydelse för landets utveckling. Skogen behövdes som energiråvara inom bergshanteringen. Kungamakten insåg tidigt att skogen var en värdefull tillgång, men det var svårt att utvinna råvaran i den norrländska glesbygden. För att få arbetskraft till skogshanteringen ville Kronan kolonisera Norrlands inland. Men först måste Kronan lägga under sig äganderätten och det gick till så att Gustav Vasa, i ett kungligt brev den 20 september 1542, dekreterade: ”Sådana ägor som obebyggda ligga, höra Gud, Oss och Kronan till och ingen annan.”
Skogskommission
Under Karl XI:s tid tillsattes de s k skogskommissionerna med uppgift att gränslägga allmänningarna i Norrland för Kronans räkning. Genom 1683 års ”avvittringsförordning” tillägnade sig Kronan all skogsmark som återstod sedan byalagens skäliga behov blivit tillgodosedda
Avvittringen
Avvittringen var en slags lantmäteriförrättning som tillkommit för att skapa gränser mellan Kronans och byalagens skogar. Förrättningen påbörjades under 1700-talet och avslutades först på 1920-talet.
Genom avvittringen erhöll många hemman i Norrland stora skogsarealer, som inte kunde användas för annat än kreatursbete, vedbrand och husbehovsvirke. För den enskilde bonden var skogen mer eller mindre värdelös. Skogen blev billig att köpa och därför begärlig för den som i början på 1800-talet började med trävaruförsäljning.