Eric Bengtsson

Förr fanns det en eller två vävstolar i varje stuga här i bygden (Istorp). Man satt och vävde till långt in på nätterna för att få en extra inkomst och kunna hålla svälten från dörren. Jag minns några gamla systrar jag brukade besöka i min förra församling i Släp. De berättade att på vintrarna brukade det komma folk från Mark ner till kusten och tigga. Så fattigt var det här i bygden!

De gamla här i Istorp brukade berätta om sitt hårda slit. Men de hade också förmågan att ta vara på livets glädjeämnen. En särskild högtid var julen. Då monterade man ner den skrymmande vävstolen och behövde inte längre ha det så trångt i köket. Då kände man att det var fest.

Från början vävde man vadmal med ullen från de egna fåren som råvara, men med tiden gick man över till lin. Så småningom räckte inte de egna linodlingarna till utan man började importera lin från Halland, enligt vad Gunnar Ahlberger uppger i ”Marks historia II”.

Kyrkoherde Johan Aurelius i Istorp (1683 – 1758) skrev att Marks härad är känt för sin linnetillverkning. Särskild ”florerar denna konsten allmänt i Istorp”. Folket är flitigt. När bonden i Halland om vinterkvällarna ligger på sin bänk och röker tobak, så ”wakar marboen wid sitt arbete”. Från Kyndelsmäss till Midsommar ”gå wäfstolarne beständigt, en, två til tre i hwart hus”.