från herdaminnet; 6. Mag. Pehr Fjellström (1739-64), f. 2 mars 1697, son af khden i Silbojock Per Noræus Fjellström och Agatha Læstadia. Den nionde af 18 syskon åtnjöt han i hemmet faderns undervisning. Efter dennes död 1707, sändes han och hans broder Carl af modern till Piteå skola, men då hon ej ansåg sig längre ha råd att hålla dem där, blefvo de 1709 hemkallade. Lyckligtvis fick landshöfdingen frih. O. W. Löwen under en resa genom länet kännedom om förhållandet, åtog sig en faderlig vård om gossarna och bekostade deras skolgång i Piteå. Efter hans död 1712 blefvo de på hans änkas friherrinnan Helena Totts anmodan sända till Stockholm, där de sattes i Storskolan och äfven sedermera underhöllos i Upsala jämte hennes egna söner efter att ha 6 sept. 1715 blifvit inskrifna vid universitetet. Bland de lärare, hvilkas undervisning P. Fjellström här åtnjöt, nämnde han med särskild tacksamhet domprosten teol. prof. Djurberg, som ifrigt och varmt uppmanade honom att ägna sitt lif åt lapparnas kristliga upplysning med citatet Lucas 22:32: »När du omvänder äst, så styrk dina bröder». Efter en till hembygden år 1718 företagen resa blef han 10 okt. s. å. utn. till skolmästare i Lycksele och tilltr. 1 maj följande år. Denna befattning förestod han med synnerlig framgång i 20 års tid, ehuru hans ekonomiska fördelar icke voro särdeles lysande. Under denna tid förehade han flera af de arbeten, som skulle komma att kraftigt bidraga till stadgande af ett lappskt skriftspråk. Närmast till tjänst för lappmarkens präster hade han på prosten Z. Plantins i Umeå tillstyrkan uppsatt ett Vocabularium succo-lapponicum. Vid ett besök i Lycksele år 1734 visade landshöfding Gyllengrip stort intresse för detta arbete, och då Fjellström vid samma tillfälle framhöll nödvändigheten af att ge ortografisk stadga åt de olika lappska dialekterna, innan man kunde tänka på en öfversättning af Nya Testamentet, förståelig i de vidt skilda lappmarkerna, och fastställandet af ett gemensamt kyrkospråk, anmodade landshöfdingen honom att uppsätta ett betänkande öfver denna sak, hvilket sedan framlades vid påföljande riksdag. Följden blef, att skolmäst. Fjellström redan 1736 från Kansli-kollegiet erhöll ett förständigande att fortsätta med ordboksarbetet och tillstånd att enligt sin egen begäran på allmän bekostnad få företaga en resa genom lappmarkerna för studiet af de särskilda dialekterna. Resan företogs vintern 1737. Följande år utkommo på trycket tre af hans arbeten, däribland hans lappska lexikon och en lappsk grammatik. För att öfvervaka tryckningen uppehöll han sig i Sthm, där hans skrifter under den pågående riksdagen väckte mycket intresse för lappska missionen samt föranledde, att han fick mottaga det viktiga uppdraget att öfversätta Nya Testamentet till lappska. Som en förberedelse till detta grannlaga värf utgick Hsands konsistorii befallning 5 mars 1740 till prästmännen i lappmarkerna Junelius i Kautokeino, Ganander i Enontekis, Læstadius i Arjeplog och Fjellström i Lycksele att öfversätta Episteln till Titus hvar på sin lappmarks dialekt, hvarjämte åt gymnasisten Paul Samelin gafs till uppgift att öfversätta samma epistel efter Luleå lappmarks dialekt. Redan 9 juni hade dessa öfversättningsprof inkommit till konsist. och öfversändes samtliga till Fjellström med begäran, att han på grund af verkställd jämförelse skulle sig utlåta, »huruvida en sådan version måtte kunna utarbetas, som af alla lappländare må förstås, eller hvilken dialekt härtil månde tiänligast vara». Efter två sammankomster hållna under hösten 1743 och i Umeå april-maj 1744 för lappska skriftspråkets reglerande, vid hvilka, utom Fjellström, ett par andra delegerade deltogo, fastställde konsistoriet det språkliga resultat, hvartill dessa kommit, och härigenom kom hufvudsakligen sydlappskan att blifva det gällande skrift- och kyrkospråket, dock mot liflig protest af Ganander, som yrkat, att nordlappskan borde lagts till grund.¹ Emellertid hade Fjellström 21 mars 1739 utnämnts till khde i Lycksele, men fortsatte icke dessmindre med outtröttlig ifver sina språkliga arbeten, särskildt sedan han för detta ändamål erhållit ett årligt gratial af 100 dlr samt en med offentliga medel aflönad adjunkt. År 1744 utkommo icke mindre än 5 arbeten af trycket. I den d. å. utg. Lappska Psalmboken finnas 29 psalmer öfversatta af honom, hvilka till större delen äfven inflöto i de därpå följande, 1786 och 1849 utgifna psalmböckerna. Flera gånger kallades han af andra församlingar till khde, men afböjde kallelserna. Prost och visitator 1755. På ett rastlöst sätt skötte han sitt herdekall och sin församling. Kyrkan, som kort före hans tillträde blifvit uppförd, fullbordades till sin inredning och erhöll nya klockor. Men äfven olyckor tillstötte. Prästgården nedbrann 19 maj 1758 jämte större delen af hans bibliotek och egendom, och dess uppbyggande vållade honom rätt mycket bekymmer. Han var af muntert och gladt lynne, men led under många år af svår andnöd, så att han flera veckor å rad måste tillbringa nätter och dagar sittande i en länstol för att ej kväfvas. Afled af vattensot 30 juni 1764 och begrofs af komm. Isr. Lindahl i Umeå. Ibland lappmarkens prästerskap intager prosten Fjellström ett märkligt hedersrum. Rättskaffens, upplyst och arbetsam har han genom sina arbeten kraftigt befordrat den svenska kyrkans mission bland lapparne, och att lappmarksprästerna från och med hans tid allmänt voro mäktiga detta språk är till stor del Fjellströms förtjänst.² Hans porträtt förvaras i Lycksele kyrka.³ G. 1) 17/2 1719 i Piteå m. Margareta Burman, dotter till tullnären därst., Erik Burman och Anna Tornæa, prostdotter fr. N. Torneå; d. 3/5 1733. 2) 25/3 1735 m. Catharina Sjöberg, dotter af khden Er. Sjöberg i Åsele, d. i Jockmock 13/5 1783, begr. i Lycksele. Barn i förra giftet: Anna Agata, f. 18/4 1721, g. m. eftertr. khden Er. Lindahl; Catharina, f. 1722, g. m. prosten P. Högström i Skellefteå; Erik, f. 1725 _________ ¹ Jfr E. Haller, Sv. kyrkans mission i Lappm. s. 89. ² E. Haller, anf. arbete. I. Lindahl, Prosten herr Pehr Fjellströms lefnadslopp. Sthm 1765. ³ Återgifvet i Bergqvist och Svenonius, Lappland, Sthm 1907-08, s. 155. skolmästare i Arjeplog, d. 1783; Margareta, f. 1727 g. m. khden Is. Grape i Ö. Torneå; Pehr, kassör och handl. i Hsand, d. 20/5 1787, 55 år; samt 1 son och 1 dotter dd. i barnaåren; i senare giftet: Carl, f. 1736, fil. mag., skolmästare i Gellivare, d. 1772; Nathanael, f. 1739, sist prost i Sunne; Ulrika Christina, f. 1744, g. 1769 m. spanmålshandl. Z. Warnberg i Sthm, d. där 29/6 1786; samt 1 son och 1 dotter dd. i späd ålder. Tr.: Grammatica lapponica. Holmiæ 1738. - Dictionarium sueco-lapponicum ib. 1738. - Olai Svebilii Förklaring öfver Luthers Lilla Catechismum, steld genom Spörsmåhl och Swar [sv. text o. lappsk. öfvers. af P. Fjellström] ib. 1738. - Uppl. 2 [endast lappsk öfvers.] Ups. 1755, uppl. 3, 1790. - [ABC-bok på lappska] Sthlm 1744. - M. Lutheri Uttjeb Cathechismus. ib. 1744; ib. 1779. - Gät-kirje [Kyrkohandbok]. Sthm 1744. - Psalm-kirje, ib. 1744; därmed sammanb.: Ewangeliumeh ja Episteleh s. å. - Ådde Testament same kiäli puoktetum [N. Test. öfvers. af P. Fjellström]. Sthm 1755. - Kort berättelse om Lapparnes Björna-fänge, samt deras derwid brukade widskeppelser. Sthm 1755. |