Rådman, handelsman, birkekarl Johan Månsson

Då Eurenius berättar om Häggmans levnad, berör han även frågan om hans förfäder, och vi får en del upplysningar om dem. Till likpredikan har även fogats en förteckning om Johan Månssons i Lillpiteå by barn och efterkommande. Om upplysningarna heter det i en not på sidan 7: Som salige herr rådmannen är den sista manliga efterträdare av alla dem som år 1621, efter kongl. privilegierna den 12 maj, vid Piteå stads första inrättning vunnit burskap därstädes, och invånarenas öden är ganska förknippade med stadens allmänna lycka och olycka, så har salige herr rådmannen samlat alla de säkra underrättelser han kunnat erhålla därom på ett eller annat ställe, varav han lämnat en märkelig samling och jämväl därmed riktat Piteå stads matrikel, rådstuvans och kyrkans minnes böcker samt, på det att ålderdomens och förfädernas minne icke alltför tidigt skulle försvinna gjort sig möda att själv författa följande genealogi över dess förfäder ifrån stadens fundation:

Johan Månsson var en av de tiders så kallade birkekarlar som alltifrån konung Gustaf den förstas tid innehade under förpaktning all handel i Västerbotten och Lappmarkerne, och i senare tider hade delt handelen sig emmellan, så att de hade vardera vissa byar eller distrikter att driva handel med, inom vilka de ock själva bodde på ett av de bästa hemman, vilken sed icke heller synes ha upphört med stadens inrättning.

Piteå gamla stad avbrann år 1666 natten mellan den 13 och 14 juli, i en vådeld uppkommen genom tvenne karlars vangömmo och vållande; de hade legat i en bod vid Avan, nedanföre där kaptensbostället nu står. Stadens flyttning för bättre sjöfart prövades då nödig, men han (Johan Månsson) har även som förut bott i Lillpiteå by, på det så kallade Backhemmanet, och efter honom dess son, råd- och handelsman Anders Johansson Backman, sonen Måns Johansson i Höglandsnäs, handelsman Jon Bryggman eller Bryggare i Pitholm, handelsman Lars Rockman i Roknäs, Eric Ståhl i Öjebyn och Elias Larsson i Holmen, sedermera borgmästaren Johan Johansson, rådmannen Johan Sterner och handelsman Nils Portelius i Portsnäs, samt drivit handel, var och en med vissa byar och distrikter. Han och dess hustru Dorothea förmenas bägge ha varit ifrån södra orten. Var förste stadsskrivare eller notarius och några år rådman; hade fyra söner och fem döttrar, vilka med deras äldre efterkommande är alla antecknade uti bifogade genealogi. ( Språket delvis förenklat).

om Birkarlar

Under medeltiden som på Gustav Vasas tid framstod birkarlarna som en ledande grupp, en elit med särskild profil. Konungen talar om de rika birkarlarna, vilket bestyrks av uppgifterna i jordböckerna. I början av 1500-talet sägs det redan att av rikets rikaste män tre bodde i Lule älvdal, och i den riksbouppteckning som år 1571 upprättades för gäldande av Älvborgs lösen, finner man bland rikets rikaste män sex birkarlar upptagna.

Sedan Gustav Vasas tid hade lappfogdarna utvalts bland birkarlarna. De många klagomålen mot dem och de upptäckta oegentligheterna i slutet av 1500-talet gjorde att de ersattes med nya av hertig Karl. Han även utsåg en särskild befallningsman över alla samer i Sverige. Till denna post utvalde han inte en birkarl, utan holländaren Arent Josting.

Trots att birkarlarnas privilegier fråntogs, hade denna elit stor betydelse för utvecklingen i norr. Ärkebiskopen Petrus Kenicius (1555-1636) var son till birkarlen Könik Olofsson i Umeå. Olaus Petri Niurenius var kyrkoherde i Umeå 1619-45. Hans maka nämns vara av birkarlasläkt. Niurenius själv har nedtecknat berättelser om birkarlarnas lappfärder under ledning av folkhjälten Matti Kurki, den kanske mest kända av birkarlahövdingar. Kyrkoherden i Piteå Nicolaus Andreae (1600-28) var av birkarlasläkt och infödd Pitebo, och "behärskade finska språket fullständigt".